pluttisch

Det är en sån där natt igen när man inte kan sova överhuvudtaget,
så det är lika bra jag sitter här och skriver av mig lite i bloggen.
Även om det tar tusen år mellan varje inlägg :)..
Kämpar på här i Sundsvall, fast det är inte det lättaste att finna ett arbete,
det märks att finanskrisen och andra orsaker gör att fler och fler går arbetslösa nu,
hemskt tråkigt och får mig fundera, vad fan händer? När blev det såhär svårt att
skaffa ett jobb helt plötsligt? Pappa berättade att han gick inte på gymnasiet, utan
fick jobb direkt efter grundskolan. Idag skulle han inte ens ha en chans alls att få ett
jobb, snacka om att man på 70 och 80-talet hade det lättare att söka och få ett jobb.
Men jag tänker inte lägga mig ner och grina för det inte, det är bara att bita ihop och
kriga på, någonstans finns det en arbetsgivare som skulle behöva mina tjänster :)

Annars då? Jo, jag har varit till polisen och träffat deras rekryterare, fick lite svar på frågor
och funderingar som jag länge haft kring polisyrket, tittat på deras verksamhet och i garage.
Efter samtal och visning pratade vi lite om Polishögskolan, fick tipset att söka till PHS.
Även om jag är hörselskadad så sa de att det finns ju massor med arbeten på polisstationen,
all verksamhet kräver inte fullgod hörsel enligt de jag pratade med, så nu har jag bestämt
mig för att söka in och se vad som händer. Har inga större förhoppningar på att komma in, men
jag har bestämt mig för att göra ett försök åtminstone. Det är iallafall ett steg inåt i polisyrket.
Skulle vilja jobba i Örebro, med mina teckenspråkskunskaper skulle jag kanske kunna vara
till nytta på stationen där jag tror att det till en viss del förekommer möten med folk som har
någon form av hörselnedsättning eller är döva. Vad tror ni? Behövs det fler poliser med teckenspråkskunskaper i Örebro?

Mycket har hänt på kort tid, finns ingen ork till att berätta precis allt egentligen
men kan ju börja såhär.. För ett halvår sedan flyttade jag och tjejen isär,
efter 2 år ihop så försvann känslor och kärlek och det fanns inte så mycket vi
kunde göra, hur gärna jag än ville det. Det var en tung period, som ledde till att jag
packade ner alla mina saker och flyttade upp till Sundsvall och till mina föräldrar tillfälligt
tills jag hittat mig en lägenhet mitt i stan, där jag helst av allt ville bo eftersom jag är ju
egentligen en stadsmänniska.

Under dessa månader har jag ägnat tiden åt att slicka mina sår, dock kommer såret i hjärtat
att dröja med att läka ihop, så den delen får ta sin lilla tid. Tog tillfället i akt att ordna upp allt med
körkortet, vilket jag äntligen tog den 30 juni, så skönt att ha det där efterlängtade rosa kortet.
Det i sig gjorde att jag återfick lite av den där glädjen som jag inte haft ett tag sen jag flyttade upp,
känslan av att jag kunde göra nått bra trots allt.
 



Efter det har jag ägnat all tid åt bilkörande, spel på golfbanan,
gymmet och letat som en tok efter en egen
bil och lägenhet.
För bara några veckor sen så fick jag äntligen
klart med en lägenhet, så nu bor jag
äntligen på en bra plats, bara 10 min ifrån centrum.
Förra veckan blev en bil klar, en Volvo 850 som jag hoppas
kommer rulla ett bra tag till trots sin ålder.
Lite kärlek och den kommer nog bli som ny sen
när jag fått gå lös på den med slip och färg.




Nu återstår bara ett arbete, sen kan jag ägna det här året åt att
bli piggare på allting och en nyare människa.
Det är dags att ta tag i saker och ting, tid att börja se framåt..  

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu.


Du är saknad..